Idag var det skolans första dag och den sög. Vi hade fått nya grupper och jag är med Vilma och Evelina. Och dom hatar mig så jag gillar inte dom. Och jag vill inte gå på skolan alls nu. Ehm min dag var as jobbig. Först pratade jag med min mentor i typ en timme sen fick jag fara till skolsköterskan för att hon skulle lägga om mitt sår får plostret hade låssnat. Sen efter det skulle jag till kuratorn och prata och jag var där i typ en timme. Jag skolkade den sista lektionen för jag orkade inte den. Men jag och mitt ex är vänner och han säger hej till mig. Det gör mig glad. Såg ljuset i livet då han såg på mig. Kännde att jag levde. Men direkt jag kom hem kom ångesten igen. Jag känner mig tom och vilsen. Känner mig värdelös och helt tom. Jag vill inte försöka men kan inte ge upp. Jag vill bara känna mig fri. Det är nog det enda jag vill. Och det enda sättet att känna mig fri igen är att somna in. Bara sova och sova och slippa vakna upp. Men är det värt?

Jag hade tidigare en blogg som jag ofta bloggade på men nu när min mamma märkte den har jag slutat.

Skrev om sånna saker jag kommer skriva om nu t.ex om min ångest och hur jag mår och har det. Alltså hur

det går i livet med dagliga självmordstankar, självskade beteende och ärstörning. Det är verkligen inte

lätt men man ska aldrig ge upp. Fast jag har redan slutat försöka för jag ser inget ljust i att fortsätta.

Ser inget ljust i något längre. Jag lever som i en värld fylld av mörker. Men jag har inte helt gett upp än jag

sitter ju och skriver nu. Men tror inte att jag kommer sitta här länge till. Men jag får väll ta reda på det. 

Men som jag tror nu kommer nog allt ta slut snart!